Historia Kosta Boda | Glasriket

Historian om Kosta Boda

Berättelsen om Kosta börjar 1742, för drygt 250 år sedan. Två av Karl XII:s drabanter, uppskattade för sina insatser i krigen förlänades var sin landshövdingpost, den ene i Växjö och den andre i Kalmar. Dessa två grundade - på uppdrag av kung Fredrik I - år 1742 glasbruket Kosta.

Kosta Bruksområde
Kosta Boda tillverkning

Platsen för det nya glasbruket blev den geografiska mittpunkten mellan städerna. Där fanns det gott om ved att elda ugnarna med. Glassanden som användes till glasmassan på 1700-talet togs ur sandtag sk backsand. För övrigt importerades glassand av finare slag från Danmark, Tyskland och Frankrike.

Kosta fick sitt namn av grundarna själva, Anders Koskull och Georg Bogislaus Stael von Holstein, Ko-Sta och efter en tid kom hela samhället att bli uppkallat efter det växande glasbruket. Fönsterglas, buteljer och servisglas till kungahusen, ljuskronor till kyrkor och herresäten - så såg produktionen ut under de första 150 åren.

De första glasblåsarna var invandrande mästare från tyska Böhmen. De behärskade en yrkeskunskap som i generationer förts vidare från far till son. Under ledning av mästare från Kosta växte med tiden den ena glashyttan efter den andra fram i skogarna kring Kosta.

Kosta Boda tillverkning

I takt med industrialiseringen, ökat byggande och välstånd för fler människor, blev efterfrågan på glas allt större. Under 1800-talets andra hälft, drygt 100 år efter Kosta, grundades så flertalet av Sveriges glasbruk. Många av dem med hjälp av mästare och glasblåsare från Kosta, vilket resulterat i att Kosta benämns "moderbruket inom svensk glasnäring".

Fram till slutet av 1800-talet formgavs glaset i Kosta av glasarbetarna själva eller av beställaren. Vid Stockholmsutställningen 1897 kritiserades glasbruket för sin likformighet, varefter tanken att anlita formgivare i produktionsprocessen föddes. Den förste formgivaren som knöts till Kosta var Gunnar G:son Wennerberg 1898. Allt sedan dess har ett stort antal formgivare berikat brukets glastradition. En tradition som formgivare och hantverkare ständigt utvecklar.

 

Kosta Bruksområde

De äldsta arbetarbostäderna
Här i Kosta uppfördes de första arbetarbostäderna redan på 1750-talet. Många av dem finns kvar idag, och du kan se dem på båda sidor om norra infartsvägen. Under 1800-talet bodde 3 eller 4 familjer i dessa små stugor! De hade bara ett rum var med spis i rummet och ett skafferi var i den gemensamma förstugan. Familjerna hade 1 rum oavsett hur många barn man hade. Därtill utökades ofta familjerna under veckorna med hyttpojkar och kostkarlar som bidrog till matpengar. Det är mycket svårt att föreställa sig hur detta såg ut för oss idag, med den bostadsstandard som utvecklats i Sverige under 1900-talet.

Alla stugor hade varsitt eget namn: Nineve, Jerusalem, Påfelund, Betlehem, Tellelund, Babylon, Snettin och Vita bäck. Man vet inte säkert när och varför dessa namn tillkom, men troligen var det folkhumorn som döpte dem. Det är omvittnat att glasarbetarna gärna underhöll varandra med lustigheter. De levde ju också mycket nära varandra eftersom de bodde så tätt och arbetade på samma ställe. Alla hade egen hushållsgris och potatisland. Några små ladugårdar och jordkällare finns kvar idag som minnen över denna epok. Bostadshusen har sina dörrar vända mot ”baksidan” Man tror att det beror på att glasbruket inte ville att grismat, slaskhinkar, stövlar och annat skräpigt skulle synas mot landsvägen. En annan rolig detalj är de små fönstren i gavlarna. Alla hus är idag privata bostäder. Du är välkommen att titta från vägen.