Glaset

Glaskonst vid alla glasbruk

Fantasifullt, elegant och alltid lika imponerande. Glaskonst 2011 bjuder på glas i alla möjliga former, storlekar och konstellationer. Glaskonst är Sveriges mest omfattande utställning av konstglas och limiterat glas Varje glasbruk bjuder på något verkligt speciellt: triggade av varandra vill de såklart visa upp det allra bästa de kan prestera. Ingen annanstans i världen kan man se så mycket konstglas på samma plats som här i Glasriket! Startskottet går den 15-17 april med en gemensam vernissage då många av glaskonstnärerna själva är på plats Utställningarna pågår hela sommaren fram till den 31 augusti

Prova på glasblåsning och glasmålning

Året runt finns det en rad olika möjligheter att själv få prova på glasblåsning eller glasmålning vid något av glasbruken. Klicka på länken "Prova Glasblåsning" uppe till höger för mer information och bokning.

Munblåst glas är ett levande hantverk

Varje glas är unikt För att tillverka ett enda servisglas behövs sju personers  yrkeskunnande Glastillverkning är ett lagarbete Ett arbetslag kallas verkstad – och där är det mästaren som är lagledaren I sin verkstad har han också anfångaren, uppblåsaren, benanfångaren, benmakaren, fotanfångaren och biträdet Samspelet måste fungera perfekt Var och en är de beroende av de andra i verkstaden Rytmen är viktig och särskilt vid tillverkning av servisglas krävs det kvicka handlag.

Ett glas blir till

1. Anfångaren formar glasmassan mot ett valsbleck och blåser i luft. Därefter blåser uppblåsaren glasets kupa i en form och lämnar över till mästaren...
2. ...som på fri hand formar glasets ben.
3. För att forma benet använder mästaren en skärsax
4. Nu tar fotmakaren över och klipper på mer glas...
5. ...och formar foten med en fotsax
6. När foten är färdig knackas den av i en gaffel-liknande hållare för transsport till kylröret.
7. Därefter bearbetas och slipas kanten

Vägen till mästare

Alla som har försökt blåsa glas vet hur svårt det är: glasbubblan viker sig, går sönder eller stelnar på tok för snabbt. Att något som är så svårt kan se så lätt ut när mästarna gör det är lite av ett mysterium – men så har de mångårig utbildning bakom sig också! Tio år, minst, brukar det ta att bli mästare. Idag är det många som lär sig grunderna på Riksglasskolan i Orrefors som har både gymnasie- och yrkeshögskoleutbildningar. Väl i hyttan är det vanligt att man börjar som inbärare av det färdiga glaset till kylugnen. På rasterna ges tillfälle att själv öva på att blåsa glas och när mästaren anser att man är redo, får man börja som ben- och fotanfångare för att sedan successivt lära sig alla steg för att själv bli mästare. Men det är inte bara glasblåsare som behövs på ett glasbruk. Även gravörer, målare, slipare och blästrare har sin givna plats i hantverkskedjan.

Så föddes Glasriket

Slutet av 1800-talet var glasbrukens tid i Småland då många nya bruk tände sina ugnar för första gången. Förutsättningarna var de bästa med stora skogsområden, gott om sjöar och aldrigsinande bäckar och åar. Skogen bidrog medved till glasugnarna, sjöarna med sand som förvandlades till glas och vattenkraften behövdes för att driva sliperierna. Efterfrågan på produkter av glas ökade: apoteken behövde burkar i olika storlekar, mjölken hälldes upp i flaskor och husen försågs med fönsterglas. Samtidigt stod yrkesskicklig arbetskraft på kö för jobb efter att många järnbruk lagts ned. 1919 gjorde konstnären Simon Gate entré på Orrefors och blev pionjär inom glasformgivningen. Många anser att det är just samarbetet mellan glasformgivarna och de skickliga glasblåsarna och hantverkarnasom står bakom de småländska glasbrukens framgångar.