Orrefors historia

Orrefors glasbruk grundades 1898 på en plats där man sedan 1726 har haft järnbruksdrift. Namnet Orrefors - från början troligen ‘Orrafors’ - syns ha bildats av ”Orra” från Orranäsasjön med tillägget ”fors”, från den fors där järnbruket förlades. Idag står ordet för kvalitetsglas med god design från de småländska skogarna.

Järnhanteringen blev alltmer olönsam samtidigt som skogen fick en allt viktigare betydelse. 1898 byggdes en hytta för tillverkning av tekniskt, medicin-, servis- och hushållsglas för att ta tillvara på spillved och arbetskraft. Glaset fick nu ersätta den mindre lönsamma järnbruksdriften. Ny ägare till Orrefors glasbruk med dess jord- och skogsegendomar blev 1913 konsul Johan Ekman från Göteborg. Albert Ahlin tillsattes som chef över glasbruket och nu började en ny era.

Gate och Hald briljanta pionjärer
1914 började Orrefors med kristall-tillverkning. Förutom slipning efter inköpta mönster och prover tillverkades även konstglas i överfång med etsad dekor. Man ansåg dock att det behövdes konstnärer till industrin. 1916 anställdes Simon Gate och ett år senare kom Edward Hald. Ett av Gates första arbeten var att tillsammans med mästaren Knut Bergkvist vidareutveckla överfångsglaset. Ämnet med den färdig-etsade dekoren drogs över med klart glas och blåstes upp. Man döpte tekniken till Graalglas.

Snabbt genombrott
Med början 1917 gjorde Gate och Hald sina första trevande försök med figurgravering. Det blev nakna figurer, i en del fall skylda av en tunn slöja. Detta var något helt nytt som väsentligt avvek från den traditionella glasgravyren. Nya försök och ökat intresse för den nya gravyrtekniken medförde en snabb och kraftig utveckling för det graverade glaset. Höjdpunkten nåddes i mitten av 20-talet efter Göteborgsutställningen 1923 och Världsutställningen i Paris 1925.

20-talets storsäljande armaturer
I mitten av 20-talet upptogs en för Orrefors ny verksamhetsgren - belysningsglaset - som längre fram skulle komma att utgöra en ganska betydande del av brukets produktion. Den första produktionen bestod framförallt av armatur till offentliga byggnader, men kom senare att även innefatta belysning för hemmet.

Experiment direkt i hyttan
Stockholmsutställningen 1930 med dess starkt framträdande propaganda för funktionalismen påverkade även Orrefors. Man ritade inte längre glaset utan började experimentera direkt i hyttan. Glaset blev nu tjockt, gärna med en svart fotklack. Den graverade dekoren blev sparsmakad, man ville framhäva glasets egen inneboende skönhet.
   Som konstnärlig medarbetare hade man 1928 anställt Vicke Lindstrand. Han debuterade på utställningen med bl a vaser och skålar i emaljmålad teknik.

Nya storsäljande tekniker
Fiskgraal, Slipgraal och Ariel var nya tekniker som tillkom i slutet av 1930-talet. Fiskgraalen med motiv av fiskar och alger blev en storsäljare och tillverkades ända fram till 1987. Under denna period blev de tidigare medarbetarna på ritkontoret Nils Landberg och Sven Palmqvist självständiga konstnärer. År 1936 anställdes skulptören Edvin Öhrström för att berika brukets profil inför Världsutställningen i Paris 1937. Det var han som tillsammans med Vicke Lindstrand kom fram med den nya tekniken Ariel, som fått sitt namn efter luftanden i Shakespeares pjäs "Stormen". Dekoren blästras fram i graalämnet och när detta får ett överdrag av glas stannar luften kvar i håligheterna.

Fuga, Kraka och Ravenna
På 40-talet experimenterade konstnären Sven Palmqvist fram en ny metod, "centrifugerat" glas. Serien Fuga presenterades på H55-utställningen. Han kom även med Kraka- och Ravennaserierna under 40-talet. På 50-talet kom Nils Landbergs tulpanglas och Ingeborg Lundins vas "Äpplet".

Nytändning för graaltekniken
Från och med den 10 april 1987 upphörde Orrefors glasbruk med tillverkning och försäljning av konstglas designat av tidigare verksamma konstnärer vid bruket. Slutade man nu att tillverka konstglas? Nej, tvärtom, företagets målsättning var att endast konstnärer som är verksamma vid bruket ska ha sitt konstglas i produktion. Resurserna kom att satsas på utveckling av ny design, nya tekniker samt vidareutveckling av de gamla teknikerna. Detta kom att presenteras under en helt ny Gallery-kollektion. Den första kom 1988 - det blev en stor succé bl a för Eva Englunds figurativa graalglas - och följdes sedan av nya kollektioner 1990 respektive 1992. Under åttiotalet knöts dessutom en ny ung generation av konstnärer till Orrefors med bl a Anne Nilsson, Erika Lagerbielke och Helén Krantz.

Stark 90-talssatsning
Efter några svåra år vid 90-talets började formgivningen gå in i en ny fas. Inte minst med tanke på de nya konstnärerna Lena Bergström, Martti Rytkönen och Per B Sundberg som då knöts till bruket. 1998 firade Orrefors 100-årsjubileum med konstglas-utställningar över hela världen. Vid millennieskiftet anställdes välmeriterade glasformgivaren och professorn Ingegerd Råman.

KÄLLA: www.orrefors.se

Se även: Orrefors - en liten guide